Mår nog ärligt talat oförskämt bra,
i alla fall lät det lite så när jag träffade Dr. X idag.
Jepp, jag har varit ute på vift och jag råkade då snubbla på Dr. X.
Har gruvat mig, men varit medveten om att den dagen skulle komma.
Vad skulle jag säga?
Hur skulle jag reagera?
Skulle jag kunna låta bli att nämna hela soppan med den felaktiga diagnosen?
Vi möttes tack och lov på neutral mark
och jag tror att det var det bästa som kunde hända.
För det kändes jättebra,
han var nyfiken, intresserad och gav intrycket av att jag nog
borde må sämre med tanke på dosen Fec jag får.
Men jag mår bra eller i alla fall bättre nu än förra gången.
Jag har orkat mer nu, men är fruktansvärt trött.
Och känner mig konstant salongsberusad...
Sover bort hela förmiddagarna och det är nog därför
jag överlever eftermiddagarna.
Men men, man ska inte ropa hej förens man kommit över ån,
att ta sig över tog en dryg vecka förra gången,
så än har jag ett par spännande dagar framför mig...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar