Lite hängig

Vad hade jag egentligen förväntat mig?

Konfettiregn? Applåder? Stående ovationer?
Kanske en parad genom stan med trumpeter och cymbaler?

Ärligt talat hade jag nog i alla fall förväntat mig att känna mig gladare.

Känner mig istället sjuk...
Torr under ögonen, munsår, ont i halsen, tandvärk, värk i kroppen, trött och absolut noll ork.
Förmodligen har jag väl nå skit i kroppen som inte vill bryta ut, vilket i och för sig är bra,
men med mitt för tillfället bristande immunförsvar, så lär jag ju inte bli av med skiten heller.

Umeå på måndag, blir bra det.
Provtagning, planering, fundering.
Kanske hittar dom nått fel på mig och
ordinerar medicinering.

Skulle behöva semester från mig själv en stund...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Fryser idag

Fryser idag.
Vaknade i morse med gåshud under täcket.
Övertygad om att det smällt till och blivit -30 grader ute
men termometern visade bara -12.

Händer och fötter iskalla.
Tofflor, torgvantar, fleecepyjamas, tjocktröja och den obligatoriska mössan
och ändå känns det som att jag ska frysa ihjäl.
på riktigt den här gången.

Sen jag började med Taxoteren så har jag haft det rätt besvärligt med
temperaturen i kroppen.
Fryser och svettas om vart annat, hinner bara på med kofta och tofflor,
så har jag fått av med kofta och tofflor.

Men idag så fryser jag bara.
Och inte hjälper det att jag lägger mig under täcket
och inte har vi kallt inne heller.
Allt är som vanligt men ändå inte.

Lite orolig att jag ska bli sjuk, har inte lust att bli sjuk.
Har inte heller tid att bli sjuk.
Imorgon ska jag ju iväg och ta prover och på onsdag så har jag bestämt
att jag ska åka ner till Umeå...

Och slut kaffe har jag, kanske får koka mig en kopp te.

Helt galet vad jag fryser, så pass så att det gör ont i kroppen,
måste kanske baka något, bara för att få starta ugnen...

Uppdatering: Konstaterar att det var insidan som frös, då en Varma Koppen fick mig att börja svettas.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Sssscccchhhhh....

Stiger upp ur sängen, huset är tomt och helt tyst.
Legat och dragit mig eller rättare sagt gruvat mig.

Har en stramande, värkande känsla i kroppen,
spänner i skinnet, öm på huden.
Inte upplevt det här tidigare, känns obehagligt.

Lyckats få mig upp, trillat i mig lite piller,
förhoppningsvis ska en del av den stramande värken försvinna,
förhoppningsvis ska magen lugna ner sig.

Känner mig i olag ännu en dag.

Satt länge och lyssnade vid köksbordet,
kunde för en stund tro att världen stannat där ute.
Snön dämpar ljudet från bilarna och när inte ens kylskåpet
pratar med mig kändes det fruktansvärt tyst och tomt.

Känner mig slut, men samtidigt pigg.
Kroppen är tärd, hjärnan trött, men ändå finns en vilja att göra något.

Kluven, fruktansvärt kluven.

Skulle vilja ta en promenad, måste ta en promenad,
har en inbokad tid på lasarettet...
Den efterlängtade bröstutprovningen.

Kände mig inte alls upplagd för det idag...

Tyst, tomt, ensamt, stilla och väldigt lugnt.
Fryser gör jag också...
Söker mig nog tillbaka till sängen igen...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Håller låg profil

Vem är det som har kastat omkring mig som en vante,
kört över mig med en ångvält,
stampat på mig och kastat mig i diket, i natt?

Känner mig mörbultad, öm över mer eller mindre hela kroppen.
De "förebyggande" värktabletterna, hjälpte mot huvudet,
men såhär långt, inget annat.

Är det inte det ena, så är det det andra,
känner mig gnällig,
anser mig själv ha rätten ATT gnälla.

Lyckades dessutom på morgonen skrapa mig på armen,
under ett försök att SÄTTA mig i trappan.

Kroppskontroll noll.

Siktar in mig på att vila idag, komma ikapp efter en vilolös dag i går.
Vore kanske bäst för allmänheten om jag höll låg profil hela dagen,
i soffan.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Kallt att vara kal

Konstaterar att peruken klämmer,
går visserligen göra lite större men
då känns det som att den ska trilla av.

Försökt använda den idag,
men har svårt att anpassa mig.
Fast jag trivs i den och
jag känner mig snyggare i håret än jag gjort
på väldigt länge.

Får "öva" en liten stund varje dag.
Kanske är det som ett par nya skor som
måste gås in.
Kanske går den ut sig lite eller kanske så
formar den sig efter huvudet efter ett tag.

Trivs visserligen med min kala skalle också,
så jag känner väl inget direkt någon enormt behov
av att bära peruken hela tiden.

Men det är kallt att vara kal och
det är väl mest därför det skulle vara skönt att vänja sig.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre