20/25

Vaknade i morse i ett dimmigt och trist Umeå,
inte direkt upplyftande.
Jag som tänkte att den här dagen skulle bjuda på ett bättre väder
och ett bättre humör...

Och visst, humöret har i alla fall varit bättre,
varit fruktansvärt trött bara,
men det kan bero på att jag hade strålning redan 07:40 i morse.
Och även om jag nu alltid är vaken innan sju, så är jag inte van att
behöva stiga upp och passa en tid på morgonen.
Så starten av dagen blev helt fel.

Men dagen har rullat på och snart passerat,
jag har fått i mig både lunch och middag, trots att matlusten uteblir.
Fast jag ska väl inte påstå att jag är någon storätare
och kött, bröd och all annan mer "kompakt" mat väljer jag bort.

Så ris och sås till lunch och ris, broccoli och sås till middag.
Bättre än bara soppa i alla fall.

Har börjat irritera på strålningsområdet.
Kliar så jag håller på att bli tokig,
smörjer och smörjer för att försöka lindra
och visst lindrar det en stund, men sen börjar det om igen.
Ska försöka att komma ihåg att fråga imorgon om det finns något annat man kan göra,
men jag skulle tro att smörja, låta området "lufta" och INTE klia är de bästa tipsen.
Men fråga kan man ju alltid.

Idag har jag för övrigt avverkat tjugonde strålningen, så nu återstår endast fem stycken.
Känns fantastiskt att veta att om en vecka från idag, så är jag hemma för att stanna.
Och även om den här tiden har gett mig så mycket, inte minst nya vänner, så önskar jag
slippa göra om denna resa.

I skrivandets stund kommer solen fram och plötsligt blev jag faktiskt sugen på att träna en stund,
få se om motivationen håller hela vägen genom hotellkorridorerna...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Då var vi igång igen

Incheckad, strålad och åter till hotellverkligheten.
Längtar redan hem, även om det känns bättre än början på förra veckan.

Strålning nummer sex gick bara bra,
sköterskan undrade om jag börjat känna av någon strävhet på halsen,
inte det inte,
men jag nämnde att jag känt mig torr och "dammig" i halsen under helgen.
Tydligen kan det också bero på strålningen, får se hur det utvecklas.

Fått höra en del skräckhistorier om de som strålats mot halsen,
vet att man inte ska lyssna så mycket,
då det som med allt annat är väldigt individuellt.
Men jag tänker lite så här,
att med den tur jag haft, så drabbas jag väl av alltihopa...

Eller så är det min tur att ha lite flyt nu.

Incheckad, strålad, åter till hotellverkligheten
och nu har jag visst hunnit med att träna också.

Klappar mig själv på axeln och "skryter"
med att jag sprungit hela tio minuter på löpbandet,
förra veckans rekord blev fem minuter...

Kroppen kommer igen, sakta, sakta
och målsättningen är inte beach 2013,
målsättningen är att var "fit for fight" om det blir en till smäll av gifter i sommar.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre