Igår dök den upp, den där ångesten som börjar på D.
Trodde inte att den skulle komma,
men i ett oförberett tillfälle så bankade den på dörren.
Har haft känslan förut, men det har kanske alla.
Jag menar, vem vill ordet som börjar på D?
Fylldes av sorg och tomhet,
en panikfylld saknad, tänk om...
Tänk så mycket jag skulle missa om jag nu gick och D...
Jag vill och måste se barnen växa upp...
Och min älskade man...
Tänk om jag aldrig skulle få se huset klart.
Gör ont i hjärtat...
Så ont det gör att tänka på detta stora svarta hål
som en dag ska konsumera oss alla.
Men det är klart att cancern inte ska ta D på mig.
Det är klart att jag tar mig igenom det här och kommer ut starkare än någonsin på andra sidan.
Men kanske är det omöjligt att undvika att dom här tankarna dyker upp.
Kanske är det bara sånt som jag behöver bearbeta.
Kanske...
Men magkänslan igår var obehaglig, otäck, smärtsam och sorglig.
Tänk om...
Tänk om...
Tänker om och tar mig i kragen, det är framåt och uppåt som gäller.
Det finns helt enkelt inga alternativ som börjar på D...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
D ska vi inte tänka på, men har full förståelse för att tankarna kommer upp. Du klarar det här Jenny! Kramar
SvaraRaderaKämpa Jenny... D tankarna är steget tillbaka i två steg framåt och ett tillbaka. De andra två är, som du säger, framåt och uppåt!
SvaraRaderaAntar att det är omöjligt att aldrig tänka D-tanken, det vore naivt att tro att det bara går att vifta bort... Men det gäller att lägga energin på L-tankarna :D
SvaraRaderaL som i Livet <3