Kastar bort spaden

Det är alldeles för lätt att fastna, att stanna av och inte ta sig vidare.
Stampa på samma ställe så att man till slut står med skit upp till öronen...

Jag ska inte hamna där!

Funderade igår på vad jag mår bra av, jag mår bra av min familj, vännerna omkring mig, jag mår bra av att röra på mig, springa, jag mår bra när själen trivs.
Jag mår bra av konst och musik, att skapa och att njuta av andras skapelser.

Däremot mår jag inte så bra, när jag blir ensam och stilla, när jag blir sittandes, stirrandes i tomma luften utan att ens tänka.
Jag mår inte bra av de dagar jag känner att jag vill, men inte "orkar" ta mig för att göra något.
Jag mår inte bra av att se dagarna passera utan att ha fyllt dem med något innehåll.

Livet är nu, idag, just i detta ögonblick.
Morgondagen finns inte idag, det finns det inga garantier för.
Så tragiskt är det.

Så ta vara på din dag, lev för det som är viktigt och njut av allt det där som får dig att må bra.

Idag beger jag mig ut på en promenad, det var länge sen sist, men nu är det fan dags att kasta bort spaden...