Hade besök av en gammal klasskompis igår och trots att kontakten vi har är sporadisk och mest på avstånd, så föll allt bara på plats och det kändes som vi än idag, vet precis vart vi har varandra.
Tack för att du finns fina A och jag hoppas att vi kan bli bättre på att ses!
När hon åkt tänkte jag att det var skönt att vi under stunden hon var här, inte pratade om cancern, allt annat hann vi med att gå igenom, men just cancern var inget som kom på tal.
Var faktiskt riktigt skönt att kunna sitta ner, dricka en kopp kaffe och bara surra, utan fokus på den där jävla sjukdomen.
Fråga mig gärna hur jag mår, det gör mig inget, men om du redan varit inne och läst på bloggen om vad som händer just nu, så pratar jag gärna om något annat en stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar