Jag orkar inte vänta mer

Idag gäller det att göra så mkt som möjligt för att ha fokus någon annanstans...

Men jag är livrädd, mest för oron över att få höra att det fanns spridning upp till lymfkörtlarna, för då kan ju skiten tagit sig vart som helst sen.

Är också rädd att telefonen ska ringa under dagen och att besöket ska bli ombokat, att de inte hunnit titta färdigt, att jag måste fortsätta att vänta, jag orkar inte vänta mer!

Men allt ska gå bra, jag kommer att åka på den inbokade tiden imorgon, jag kommer att få veta att de fått bort allt och sen så får jag komma i gång med alla behandlingar.

Men idag försöker jag hålla mig sysselsatt så att tiden ska gå, så att morgondagen kommer och så att livet får gå vidare.

FAN!

Ångesten känns från tårna ända ut i hårtopparna och nu vill jag inte vara med längre...