Just nu är jag riktigt jävla skitnervös...

Och där kom nervositeten...

Allt har känts under kontroll, jag vet hur jag ska ta mig till och från Umeå.
Jag vet vad som ska hända när jag är där.
Jag har känt mig trygg.

Men nu...

Insåg att det är fredag idag, insåg att helgen är på gång, medveten om att lördag och söndag är de dagar som tenderar att passera snabbast på hela veckan...
Snart är det måndag.

Snart sitter jag i bilen på väg ner mot Umeå, med väskan packad och tre dagar provtagning, undersökning och behandling framför mig.

Fy fan!

Elefanterna är tillbaka i magen och det känns som att hjärnan ska explodera av allt som snurrar där inne.
Försöker släppa tanken: "Hur ska det gå här hemma?"

För hemma kommer det att gå bra, visserligen blir lillan tårögd så fort Umeå kommer på tal, men bara jag får mig iväg kommer allt att flyta på utan problem.

Försöker släppa så många tankar jag bara kan och fokusera mig på tanken, "allt kommer att gå bra."
Men just i detta nu känner jag mig näst intill panikslagen...

Tar några djupa andetag, försöker samla mig, försöker landa, men det är svårt..

Just nu är jag riktigt jävla skitnervös...

Ps. Idag ryker håret och det känns däremot bara bra, givetvis kommer bildbevis...