Spenderade stora delar av gårdagen vilande och hur mkt jag än sov, så var jag fortfarande trött och när kvällen kom, så slocknade jag som ett ljus.
Dagen har sett ut på ungefär samma sätt, förutom en tur ut med bilen, springa på lite affärer och be ungarna om att skynda på lite, så att jag skulle få sätta mig och vila.
Att man skulle kunna bli så trött, hade jag inte kunnat ana.
Visst kan jag förstå att kroppen har ett stort jobb att utföra med läkningen och visst är det säkert så att den spänning och oro som funnits i kroppen inför operationen, nu har släppt och allt kommer efteråt som ett brev med sömnpulver på posten.
Men rastlös själ som jag är vill jag så mkt mer än bara vila och sova, men kan hända att det inte bara är en jobbig tid som jag har framför mig, kanske är det också en bra tid för mig att lära mig, att stänga av, koppla bort och att inte alltid vara den som finns till hands...
Som en klok vän skrev till mig idag:
" Och kom ihåg att allt som händer, vad det än är kan vara förklädda gåvor"
Läser och följer dig varje dag och tycker du är grym!!!! Önskar dig all lycka, detta ordnar sig! Kram
SvaraRadera