Den enbröstade banditen

Så var jag hemma igen.

Inskrivningen skedde på måndagen, oändliga samtal med läkare, sköterskor och narkospersonal.
Tack och lov fick jag åka hem över natten, så att jag skulle få sova ordentligt.

Tisdag morgon befann jag mig åter på Kirurgiska avdelningen 2, blev installerad i mitt rum och började väntan på att få komma in på operation.

Tiden går inte fort när man väntar, men ungefär kvart i tio, fick jag byta om till en snygg skjorta för att rullas ner till operation.

Och sen väntan, väntan för att komma in i förberedelserummet, väntan för att komma in i operationssalen.
Väntan på ryggbedövningen och väntan på att få somna.

Sen somnade jag och vaknade lika fort, kändes det som:

- Nu var det klart, är du sugen på lite vatten kanske?
- Kan jag få kaffe?

Kaffe fick jag inte, men vatten...

Så nu var man ett bröst fattigare och ett antal lymfkörtlar fattigare och mör, fruktansvärt mör och så otroligt trött.

Nu väntar två veckor vila och läkning innan agrafferna ska tas bort och sen ytterligare en dryg vecka innan jag får besked om vilken typ av cancer jag har och hur vi bränner bort eventuella rester från kroppen.

Livet går vidare, med eller utan bröst och fokus nu måste vara att göra allt för att bli frisk, men visst måste jag erkänna att det fattas något när jag ser mig i spegeln...