Stresstoleransen ligger på minus

Å så kommer det en sån där dag igen, då man bara vill rulla ihop sig till en boll och gråta.
Tandläkarbesök kolliderar mer eller mindre med läkartid för dränering.
Huvudet exploderar, orkar inte stressa mellan, orkar inte jaga...

Stresstoleransen ligger på minus och även om det är flera timmar kvar tills jag ska iväg någonstans så kryper det under skinnet på mig, hinner jag?

Så tar jag mig för att lyfta luren, ursäktar min existens och vill inte vara till besvär, ber om hjälp...

Tänk så enkelt det är egentligen att be om lite hjälp, för sen faller allt på plats, det ordnar sig...