Det var väl ungefär de orden jag hade tänkt börja samtalet med, om det nu hade blivit nått samtal.
I stället upplyser telefonen mig om att "talsvarssystemet inte är tillgängligt för tillfället" och kan väl inte annat än påstå att jag blev lite irriterad.
Nu har jag suttit här och stirrat på telefonen och funderat på vad jag ska säga och så kommer jag mig inte ens fram...
Ursäkta om jag är till besvär, det känns så. Varje gång jag ringer upp på mottagningen så känner jag mig nojjig och överdrivet orolig.
Men vet du vad, jag har aldrig gått igenom det här förut, jag vet inte om det ska vara såhär, jag har inte den blekaste aning om hur det ska kännas efter att man opererat bort ett bröst.
Det spänner och stramar så pass mycket idag att det går rysningar genom kroppen, det känns inte okej och jag får inte tag i någon som kan bemöta min oro.
Känner mig lite övergiven...
Du är INTE till besvär. Det är din kropp och ditt liv och din känsla. Försök att stå på dig och tänk att de ska finnas för dig, oavsett vilken fråga du kommer med. Kram på dig Jenny. /Lena Degerman
SvaraRaderaHade samma känsla när jag ringde ögonmottagningen varje dag efter ögonoperationen. De suckade och tyckte nog mest man bara var till besvär. Man får lov att stå på sig och vägra låta sig nedslås av oartiga telefonister.
SvaraRaderaFör JAG skulle aldrig vara oartig i telefon :-D
/Tiberius
Alltid trevlig och aldrig bitter... ;)
Radera