En vecka kvar till besked, en vecka kvar tills jag kryper allt närmare fas två i resan mot att bli frisk.
Försöker att inte tänka på det så mkt, men då och då kommer tankarna och oron över vad Dr. J ska säga.
"Ta med nära anhörig" står det på kallelsen, bara det får det att kännas lite jobbigt i magen.
Klumpen i magen kommer tillbaka och jag blir ledsen igen.
Allt börjar ju kännas så bra nu.
Förutom att det är hyfsat ömt fortfarande efter operationen, det sträcker och drar i halva kroppen och vänstra armen är långt i från vad den en gång var.
Men jag känner mig pigg och jag orkar, framför allt så känner jag att jag vill...
Mitt i allt det så vet jag, att inom kort, fortsätter resan och då har jag ingen aning om hur jag ska komma att må.
Jag är rädd, försöker att inte läsa så mycket, lyssnar på halva örat på skräckhistorierna och försöker suga åt mig så mkt positiv energi jag bara kan.
Men det är gruvsamt och ångestladdat och ännu ett tag, är det bara att fortsätta vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar