Gårdagen var en skitdag, trött grinig, hängig i allmänhet.
Mitt bortopererade bröst envisas att komma tillbaka och den konstant dragande, spännande, värkande känslan, kan göra vem som helst vansinnig...
Trött på att vänta på besked, trött på att vänta på att komma igång med behandlingen, trött på att stå och stampa på samma ställe och aldrig ta mig framåt.
Jag längtar inte, men det är ett evigt väntande...
Idag har det gått bättre, spränger och värker fortfarande, men imorgon ska jag förhoppningsvis få skiten dränerat.
Vi har hunnit med en del ute på gården och jag har hunnit måla och nu känner jag visserligen av värken mera, men skönt att fått vara igång litegrann...
Humöret känns bättre och sinnet lugnare, men, fan, önskar att tiden kunde gå lite snabbare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar