Packar väskan och förbereder mig mentalt för att tillbringa natten på patienthotellet.
Fortfarande skeptisk över att det ska ha skett nått mirakel sedan igår,
men vad vet man.
Har ingen aning om hur snabbt det kan svänga, bara att vänta.
Funderar om jag kanske måste fråga när de ringer om det är nån fara att behandla
när jag har en så tjusig brännskada.
Var en sköterska nämligen som verkade lite skeptisk...
Tycker ju att så länge man håller det rent och skyddat och att blåsan inte spricker.
Men fråga måste jag, så jag inte nu (mot all förmodan) åker ner och får vända igen.
Alltid är det nått känns det som,
men om jag gör bort alla livets prövningar på en och samma gång
så kanske jag kan leva lycklig i resten av mitt liv sen...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar