söndag 23 december 2012

Dan före dopparedan

Försöker komma ihåg när det började,
när det var jag tappade bort känslan för julen.
Kan inte minnas,
kan inte sätta fingret på om det var något särskilt som inträffade.

År efter år försöker jag,
julklapparna stresshandlas, sju sorters kakor ska bakas, julgodiset kokas,
huset ska pyntas och hållas rent och stämningsfullt.
Jag spelar julmusiken och gör mitt bästa för att förstå.

Stressar, jagar upp mig, oroar mig in i det sista om klapparna
jag köpt uppfyller förväntningarna.

På julaftonen händer det något.
Jag kokar av känslor och allt det här jag nu stressat inför
måste nu bli så bra som möjligt, för alla andra.

Men den där känslan, julkänslan,
den infinner sig inte och det har den inte gjort sen långt
innan barnen föddes.

Bästa stunden för mig på julen, är när allt är över.
När lugnet har lagt sig, när maten är bortplockad,
paketen öppnade och jag landat i soffan och kan andas igen.
Då har jag kunnat skymta en känsla för julen...

Och jag är nog inte ensam, det kan jag inte tänka mig...

Men i år har det hänt något, ett lugn har infunnit sig.
Jag har gjort det som känts viktigast.
Jag har gjort det i den takt som jag har orkat.
Jag har lyssnat på mig själv.
Jag har, som en klok herre sa, skapat mina egna traditioner.

De kakorna jag aldrig bakade, har ingen än så länge saknat.
Ingen klagade över att få baka pepparkakor från köpt deg.
Och att skinkan inte grilljerades förens igår kväll, har ingen tagit skada av.
Julklapparna har handlats på magkänsla.
Och plötsligt har nog allt fallit på plats.

Ingen oro inför de kommande dagarna, för jag ska få vara nära de jag älskar.
Ingen oro inför att julklapparna ska bli fel, för jag vet att oavsett, blir alla nöjda.
Ingen oro.

Vi säger hela tiden, att julen handlar om att få vara varandra nära.
Julen handlar om kärlek och att få dela sin glädje med andra.
Varför kan vi inte bara leva utefter det?

Låta julen bli det den blir, släppa kraven vi har på oss själva,
för då blir julen också bra för dom vi har närmast.

I år, i år har jag lyssnat på julmusiken och tagit den till mig.
Den har till och med fått mig att gråta.

I år tillåter jag mig själv för första gången på väldigt länge, att känna julen...

En riktigt god och kärleksfull jul önskar jag till er alla!!

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

7 kommentarer:

  1. Så klokt och bra skrivet, läser och mina ögon tåras. Det är ju den känslan man vill att alla ska kunna hitta till jul - bortom julstressen och alla "måsten" som "någon" har skapat. Jag har följt din blogg i ca 2 månader i "det tysta" utan att kommentera det du skriver. Tror det var en länk på facebook som ledde mig hit. Jag känner inte dig, vi har bara träffats ngn enstaka gång, senast tror jag var då Bettan fyllde 40 år. Men du skriver starkt om din kamp mot cancern - alla känslor finns med, så jag läser om din resa och hoppas så innerligt att du så småningom ska få må bra. Önskar dig och familjen en god jul, en jul som blir precis som ni vill ha den. Kram från Ewa Larsson, Skråmträsk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du hittat hit och att du vill läsa det jag skriver. Tack för ditt stöd och God Jul på dig!

      Radera
  2. Jag tror att många har att lära av detta. God lugn jul. /junker

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle tro att det är det. God lugn jul på dig med!

      Radera
  3. Detsamma till er /Lotta m fam på 3:an

    SvaraRadera
  4. God jul Jenny p.s ska kika förbi och hämta armbandet som för övrigt blir mitt eget då mitt hade så nött text efter nyår nån dag :)

    SvaraRadera
  5. Detsamma <3 Jag måste försöka lära mig av dig att slappna av på Julen, Jag älskar jul men känner igen stressen Många JULKRAMAR från Ulle med familj

    SvaraRadera