Nu är det nära

Tog en plågsam promenad igår kväll för att rensa skallen.
Inte plågsam för att det kändes jobbigt och tråkigt
men fasiken vad ont jag har i kroppen igen.

Känner mig stel och mör i hela kroppen,
hoppas det är övergående och hoppas verkligen
att det inte beror på någon kommande förkylning...

Hur som helst, det lättade i skallen i alla fall,
fick sortera lite tankar.
Och hur jag än vrider och vänder på de kommande veckorna
konstaterar jag att:

• jag kommer att sakna barnen och mannen oändligt
• men det är ett steg i att jag ska bli frisk
• och jag kommer att må bra av egentiden

Väskan är packad, allt är dubbelkollat, hotellet bokat och läget känns under kontroll.

Idag åker jag...

Nu börjar nästa, förhoppningsvis sista fighten mot Mr C,

må bästa kvinna vinna!

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre