torsdag 21 mars 2013

Alla lika, alla olika

Här i Umeå är läget under kontroll, inga synliga spår efter strålningen ännu,
är dock fortfarande väldigt trött och det ska tydligen vara så.

Fick träffa en doktor efter strålningen.
Hon tittade på min fot och konstaterade att jag inte behöver oroa mig.
Vad det är kunde hon däremot inte säga, men i och med att knölen är rätt mjuk,
rörlig och känns lite senig. Så var hon säker att det i alla fall var godartat och vi skulle
hålla lite koll bara.

Sen pratade vi om spridningen,
något jag funderat mycket på är om det är lika mycket på båda sidorna av halsen.
Eftersom jag bara känner en liten, liten knöl på höger sida, var min uppfattning att det inte var det.
Hon frågade om jag var intresserad av att se bilderna från PET-röntgen
och nyfiken som jag är kunde jag inte säga nej, även om det kändes lite obehagligt.

Vad som händer under PET-röntgen är att de tumörer som uppstått suger till sig lösningen de injicerat
och sen lyser de upp som små solar på bilderna.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men Mr C såg faktiskt ganska vacker ut.

Som ett halsband av solar, från ena sidan halsen, via nyckelbenen, till andra sidan.
Det tråkiga var, att det är lika mycket aktivitet på båda sidorna.
Men jag är faktiskt glad att jag fick göra denna röntgen, då vi annars inte upptäckt
hur stor spridningen var.

Jag och doktorn skulle försöka träffas varje vecka nu under strålningen,
då hon gärna ville hålla koll på hur det går med halsen för mig.
Kan tydligen uppstå en del bekymmer på vägen.
Så det känns tryggt att jag får den möjligheten.

Imorgon gör jag strålning nummer fem direkt på morgonen
och om jag är snabb och har tur, så hinner jag med bussen 10:05
Så skönt att få åka hem ett par dagar, sova i min säng, kramas med dom jag tycker om
och bara njuta
.
Men visst, jag har det bra här också och idag har jag bekantat mig med flera härliga tjejer.
Att inte behöva äta själv, att ha någon att prata och skratta med är ovärderligt.
Att vi dessutom sitter i samma båt och paddlar allt vi kan, är både intressant och sorgligt.

Varje individ med Mr C på besök, har en egen historia, en egen upplevelse,
vi är så lika, men ändå så väldigt olika.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

6 kommentarer:

  1. Visst är det en klart annorlunda och i mina ögon en häftig samvaro man får på Björken.Så många skratt som gör att tiden går fort. Allt gott till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo nog är det häftigt, går inte riktigt att förklara, man får kontakt direkt på ett sånt sätt som det kan ta år att få kontakt med andra.
      Helt fantastiskt!
      Kram!

      Radera
  2. Älskade Jenny! Du får mig att le och vilja bli en bättre människa,samtidigt som jag kommer på mig själv med att tänka på dig lite då och då.Satt och målade naglarna här ikväll och tänkte
    ;"Om Jenny var här så skulle jag kunna måla naglarna på henne,bara för att pigga upp!" Tänkte vidare.För dom är väl inte "beemade" (bortstrålade)? Kramar från mig! Tokan Heléne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helén, roligt att höra!

      Och naglarna är tack och lov inte bortstrålade... :D
      Så dom går alla tiders att måla.

      Ha det gott, kram!

      Radera
  3. Björken är en speciell upplevelse och de som är där är på sätt och vis i samma båt - Gillade mycket sällskapet och pysslet i Oasen :)

    Kan även tipsa om att det på baksidan av lasarettet finns en personalbutik med café - där serverade de jättegoda våfflor då jag var där - kan vara ett trevligt avbrott om du vill ta en liten promenad.

    Styrkekramar

    /Charlotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte hunnit med Oasen ännu, tänkte gå dit till veckan och titta lite vad man kan göra. Har försökt "bo in mig" i veckan.

      Tack för tipsen om caféet, kanske går dit och kikar någon dag.

      Kram

      Radera