torsdag 3 januari 2013

Bye bye kortison, hello värk

Trappar sakta men säkert ner på kortisonet,
ju mindre kortison jag tar, desto tröttare blir jag och ju mer börjar det värka i kroppen.

Misstänker att det finns ett samband.

Eller det är väl klart det har,
kortisonet ska ju hjälpa till att hålla värken och tröttheten på lite avstånd.

Tycker ju iofs att jag varit väldigt trött ändå,
men vill nog inte ens fördjupa mig i hur trött jag skulle kunna ha varit.

Men värken är värst,
känns som att bäckenet exploderar med jämna mellanrum
och tar benen med sig på kuppen.

Men det går bra, jag överlever,
jag känner lugnet.

En vecka har snart gått sedan behandlingen, så alla symtom bör ju börja
sakta men säkert ebba ut.

Måste ju berätta att jag för övrigt tog en kort promenad till affären igår,
med gårdagens inlägg i åtanke.
Tur var väl att jag redan innan jag gick bestämt mig för att mannen skulle
få hämta, dels så skulle jag handla mer än jag kunde bära med mig hem,
men dels så var det riktigt tufft att ta sig fram mellan hyllorna.

Svetten rann och frustrationen var enorm.
Helt övertygad för en stund att jag åkt på feber,
beredd att ge upp.
Kanske väntar jag ytterligare någon dag innan nya försök till äventyr görs.

Efter turen till affären igår, så försvann all energi och jag spenderade stor del
av kvällen stirrandes i taket i sovrummet.

Men som sagt tidigare, det känns ändå som att Taxoteren varit lättare att ta sig igenom.
Även om den konstant äckliga smaken i munnen  är ett stor problem för mig, särskilt när det gäller törsten.
Men tröttheten och värken däremot, är väl inget jag är helt främmande för i det "normala" livet
så det biten är för mig lättare att hantera, även om det nu är rätt extremt.

Nu återstår det ju bara att se, vad som hänt på insidan av Taxoteren?
Kommer jag att få göra nästa behandling på utsatt tid och kommer dom vilja öka dosen,
då jag ändå hanterat det rätt bra...

Är väl skeptisk, misstänker att det som vanligt ska dra ut på tiden, men den som lever får se.
Två veckor kvar till planerad behandling.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

2 kommentarer:

  1. Hej Jenny!
    Jag fortsätter att läsa och beröras av dina inlägg - du skriver så bra! Kram till dig och hela din familj - tänker på er då jag passerar ert hus i stan eller dina svärföräldrars hus. Inte för att det hjälper dig... men det är ett tecken på att dina personliga och "nakna" inlägg berör. Hoppas verkligen att Taxoteren gör underverk på insidan och att biverkningarn klingar av. /Ewa i Skråm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ewa! Så glad för det stöd jag får från alla väntade och helt oväntade håll. Kram!

      Radera