Trampar och stampar

Får inte kroppen att fungera.

Kroppen värker, magen spränger, har svårt att andas.
Känns som en ångvält kört över mig.

Nervös,  stressad, orolig.

Försöker måla lite men kroppen vil inte vara med.

Sitter istället på golvet och försöker djupandas,
gör ont i revbenen.

Något är fel, allt känns fel...

Vet att vad som än händer idag så kommer jag inte få svar,
möjligtvis en fingevisning, kanske en gissning.

Försöker hitta lugnet,  slappna av, samla kraft och mod
men insidan är uppgiven, kaotisk och trasig.

Jag vill inte vara med längre,
jag vill vakna upp ur mardrömmen och fortsätta att leva.

Jag kan fortsätta leva,  jag ska fortsätta leva
men alla frågetecken hindrar mig att gå vidare.

Någonting är fel,  jag känner det i hela kroppen...

Två timmar till provtagning och ny väntan,
försöker i huvudet formulera orden för vad jag ska säga,
hur jag ska kunna förklara känslan jag bär på.

Kämpar för att ställa mig upp och borsta av mig;
kämpar för att orka trampa vidare.

Bryta ihop och komma igen,  en annan dag..

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre