Avslutar kortisonkuren i precis rätt tid.
Fyra dagar med hela familjen ledig innebär inga larm,
inget jagande, möjlighet att ta lite sovmorgon.
Känns skönt att den biten är över men jag undrar
vad kuren egentligen var bra för?
Visserligen har det ömma slutat vara ömt och
jag känner knappt av min "normala värk"
men de knutor jag känt hela tiden, är kvar,
jag har inte sovit ordentligt på en vecka,
jag har lagt på mig 4 kg (vätska?)
och humöret är fruktansvärt dåligt...
"Kortison har många positiva egenskaper"
...skeptisk...
Så vad händer nu när kortisonet inte trollade bort knutorna?
Igår efter gråt och tandagnissel, argt humör och
tre telefonsamtal, så fick jag i alla fall svaret att det inte är en infektion.
Alla prover är bra utom mina eländiga vita blodkroppar som,
precis som alltid, är lite låga...
"Så vad händer nu? Jag måste få veta vad som är fel!?!
Samtal ett:
"Jag ber DrX ringa dig under nästa vecka..."
(Ångestattack, en vecka av "inte veta" känns ej ok)
Samtal två:
"Jouren ringer dig under dagen så vi får lösa det här"
(Lättad och väntar snällt)
Samtal tre:
DrX ringer mig... efter info från samtal två?
"Naturligtvis ska vi kolla vidare"
Tisdag till veckan väntar ny biopsi.
Hals och höger armhåla/bröst...
Nu vet jag vad som händer och att det händer, så jag väntar.
Känner trots allt fortfarande någon form av lugn och ingen direkt oro att det är MrC
men kanske bäst att vara förberedd...
Hur jag reagerar om det nu är så att det spridit sig till höger bröst,
vet jag i ärlighetens namn inte.
Men så länge jag har benen i behåll kommer jag att resa mig och gå vidare...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar