måndag 13 maj 2013

Ångest och längtan att få må bra

Kan hända att jag missbrukar ordet ångest,
kan hända att det för mig blivit ett ord som jag använder,
när jag inte mår bra.

Men jag mår inte bra och sista dagarna tycks det bara bli värre.

Kommer aldrig att kunna vara förkyld igen utan att befara det värsta,
det är så det känns iallafall.

Men ett grundläggande problem just nu är nog faktiskt ångest.

Tecken på ångest:

  • hjärtklappning - check
  • får svårt att andas - check
  • blir svettig i handflatorna, på fotsulorna och under armarna
  • känner som en klump i halsen eller magen - check
  • blir torr i munnen - check
  • får yrsel - check
  • får diarré - check
  • behöver kissa oftare än vanligt
  • känner sig svag i musklerna, darrar eller skakar - check
Allt som händer, med nya knölar, svulnader och värk vore så mycket lättare
om man inte på det behövde dras med ovanstående.

För ALLT blir cancer, även om mkt av det jag känner just nu
mest bara beror på annat...

Kanske dags att acceptera att jag behöver gå och prata med någon. 
För såhär kan jag inte gå runt och må.

Jag längtar efter att få må bra så att jag orkar hantera groparna i vägen.
Jag måste hitta balansen igen, för spiralen tycks gå neråt och jag följer med.


För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

4 kommentarer:

  1. skickar en stor kram ... /Junker

    SvaraRadera
  2. Låter som en bra idé att gå och prata med någon. Du är så fantastiskt duktig på att uttrycka dina känslor men det kan säkert vara bra att få bolla dem med någon förutom de nära och kära. Kram!/Annica

    SvaraRadera
  3. Absolut ska du prata med någon om du inte mår bra! Det kan kännas svårt att söka hjälp,men ibland bara måste man...Tycker att det är tråkigt att det finns endel som skäms över att behöva gå till någon och "prata av sig".Det är ju en hjälp,även om det kan kännas som ett nederlag,så är det faktiskt tvärtom! Jag själv är mer:"jag sköter mina problem själv,det går över"....Men i ärlighetens namn så är det verkligen en befrielse att få slänga sig på golvet (om man känner för det) och skrika utöver sig,grina så att ögonen blir blodsprängda....Och INGEN tar skada,eftersom personen du pratar med är utbildad och kvalificerad,samt har ingen nära känslomässig koppling till dig och vice versa. I´ts a win&win-situation....Kramar till dig och hoppas att det går bra.Glöm inte att våga visa sin svaghet (även om det är bara för sig själv) är en styrka!....Kramar Heléne

    SvaraRadera