Detta har hänt

Mannen hämtade mig klockan elva i förmiddags.
En snabb tur för biopsi och klaga lite över andnöden, trodde jag.

DrX tog snabbt emot.
Jag berättade gråtandes om hur eländigt synd det är om mig
och självklart skulle det kollas upp.

Ultraljud på bröst och biopsi både här och där.
Ultraljudet såg bra ut, lite tät vävnad och en aningens förstorade körtlar
men inte nån vätska.
DrX skulle begära snabbt svar, så nu är det vänta och hålla tummar som gäller.

Sen blev det en tur ner på röntgen,
lungor och skiktröntgen skulle det bli.

Efter en del akrobatiska övningar var lungröntgen klar
och jag fick vänta en stund.
-Du kan gå upp på mottagningen igen,
ingen mer röntgen just nu...

Fan! Fan! Vad nu då?!?!

Ungefär så tänkte jag...

Upp på mottagningen, DrX på lunch.
Väntan, väntan, väntan...

Så till slut var det dags och domen föll:
-Du har vätska i vänstra lungsäcken,
det måste dräneras.

Remiss i handen, sen ner på IVA.
Efter lite väntan kollades lungan med ultraljud,
sen las bedövning, ett snitt las och en slang stacks in
genom hud och in i lungsäcken.

Sen väntan, väntan och väntan på att bli inlagd och flyttad till rätt avdelning.

Så nu sitter jag här på sal4 med en slang och påse hängandes från sidan,
funderande över allt som hänt idag
och glädjer mig åt att det bara var vätska i lungan och inte MrC.

Inte konstigt jag haft en elefant på bröstet sista dagarna...
Sex deciliter har dom tappat såhär långt och jag kan numera nästan djupandas.

När det nu kommer till bröstet så känner jag inte alls samma oro längre,
tänk va lite luft kan göra för kämpaglöden.

Och ja, om ni nu undrar, jag har sjukt ont där slangen sitter,
men det är förhoppningsvis övergående.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre