Behöver kanske be om ursäkt

Hade en av de sämsta dagarna på länge igår.
Trött, slut, värk i kroppen.
Orolig, grinig, arg, inte särskilt trevlig på nått sätt.

Grubblar över kommande tisdag,
undrar vad biopsin ska visa.
Rädd att det blir en svängom till med MrC.

Försöker koppla bort,
försöker att inte ta ut något i förskott
men det är verkligen lättare sagt än gjort.

Skulle behöva be om ursäkt,
skulle behöva säga förlåt för mitt humör igår.

Kände själv hur det slog blixtar runt mig,
hörde hur jag snäste och allt kändes negativt.

Lätt att skylla på en dålig dag, lite sömn, oro och värk.
Lätt att skylla ett ruttet beteende på att man inte mår bra.

Jag gav efter för ångesten igår,
jag tillät MrC att ta plats och magplasket var smärtsamt.

Känns bättre idag,  söker fokus på annat,
hoppas och tror att det håller i sig hela dagen.
Ingenting blir på något sätt bättre för mig eller
för de som står mig närmast om jag låter MrC helt ta över mina tankar.

På tisdag väntar biopsi men det är inte ens säkert jag får svar förens veckan efter.
Och vad svaret blir och vad som händer sen,
kan ingen veta, så varför vänta?

Laddar om, borstar av mig, ställer mig stadigt igen,
samlar kraft och positiv energi för att orka.

Idag ska bli en bättre dag...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre