Hej, ursäkta, får jag störa...
Jag vet ni är upptagna, att ni har annat för er
Har ni tid med mig?
Funderar om jag ska ringa på mottagningen och höra vad proverna visade.
Samtidigt känns det som att de skulle ringt om det var något.
Varför ska det behöva kännas som att man stör?
Som att man är nojjig och fånig?
Som att man tar upp tid och plats som någon annan behöver?
Med sömnlösheten har oron kommit och jag måste veta
varför jag känner saker som inte brukar kännas...
Men jag vill inte vara till besvär...
Bestämmer mig för att ringa,
det är min kropp, min oro, min ångest och min rätt att få vara till besvär.
Dom ska finnas där för mig och hjälpa mig hitta svar på mina frågor.
Telefontiden slut...
Lägger in högsta växeln, försöker tänka på annat,
hoppas dom ringer mig under dagen, annars ringer jag väl imorgon.
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Oron och ovetskapen är den värsta. Så släng bort dina tankar om att du är besvärlig. Ring igen. Ring växeln och be att bli kopplad. De kan alltid koppla förbi. Det är dina svar som du väntar på och du om någon har rätt att få veta. Kom igen Jenny. Kram Lena Degerman
SvaraRadera