Känslorna utanpå kroppen,
förvirrad och förtvivlad.
Lycklig till olycklig på två sekunder.
Hela kroppen känns fel.
Ont i musklerna,
trött och orkeslös,
hopplös.
Tänker för mycket,
känner efter desto mer.
Orolig för allt och ingenting
men stark, i alla fall när jag orkar.
Känner mig gnällig, nojjig och otillräcklig.
Känner mig arg och frustrerad.
Känner inte igen mig själv.
"De första två veckorna kan bli jobbiga"
Förstod inte, jag ska ju känna mig fri nu...
Istället kantas dagarna med oro,
finns tid för tankar så tänker jag och många gånger
är det inte upplyftande...
MrC går mig på nerverna eller egentligen,
JAG går mig själv på nerverna för jag släpper inte...
Istället så söker jag, letar fel, avvikelser, brister.
Alla frågor och funderingar som dyker upp är skrämmande
men känns för dumma för att fråga.
Tycker inte om det jag känner,
det jag blivit.
Jag skulle ju känna mig frisk nu,
istället hittar jag hela tiden anledningar till att känna mig sjuk...
Ringer onkologmottagningen,
vill bara höra att det jag känner är "normalt"
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Känner igen mig så väl i dina tankar. Blir liksom tomt när man helt plötsligt är själv... Tyckte själv det var väldigt konstigt när jag kom hem - inga läkarbesök eller annat i cancer-h-vetet som jag hunnit vänja mig vid under resans gång. Men sakta och säkert kommer det att komma "vanliga" dagar utan fokus på MrC, men ge det den tid du behöver. Kram och grattis till att du har klarat av behandlingen. Kram C
SvaraRadera