Hej verkligheten!

Varit hemma sedan i onsdags.
Naturligtvis känns det helt fantastisk,
samtigt har den märkligaste känslan infunnit sig:

Vad är det som hänt egentligen?!?

Plötsligt står jag nu här på egna ben och fattar ingenting...

Läste igenom en del inlägg på bloggen igår,
försöker greppa och reflektera, bearbeta.
Det känns som om jag läser om någon helt annan,
mycket kommer jag inte ens ihåg att jag skrivit.

Känner mig förvirrad,
jag ser ärren på kroppen,
jag ser den brända huden,
känner hur kläderna gör ont mot såren som blivit.
Det svider, kliar och irriterar...

Jag är trött, så fruktansvärt trött.

Samtidigt känns de sista månaderna som en luddig dröm.
Ett dåligt skämt, ett helt annat liv.

Medveten om vad som komma skall i framtiden, men inte rädd.
Fullt fokuserad på nuet och att försöka stänga ute tankarna.
Rädd för att bearbeta det förflutna men orolig
för vad som händer om jag inte gör det...

Vad fan var det som hände egentligen?

Verkligheten hinner ikapp när MrC satts i pausläge.

Försöker förtränga verkligheten genom att hålla mig sysselsatt,
skapa projekt och planera för en framtid ingen vet något om.

Försöker vända blad och gå vidare
men jag kan inte släppa gårdagen när jag inte förstått....

Hände det där verkligen mig?

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre