torsdag 22 november 2012

Konst som terapi

Känner mig tom på bekymmer idag,
mer till freds än på väldigt länge,
glad och även lycklig.

Jag vet att det kan svänga fort så jag håller tag i stunden.

Känner mig inte orolig, visst fundersam,
men just nu mest spänd över kommande vecka.
Kommer jag att dra vinsten nu?
Är det min tur?
Eller blir det en nitlott igen?

Känner mig optimistisk...

Känslan smög sig på redan igår och jag vet vart den kommer ifrån...

När jag fick min diagnos blev jag direkt erbjuden att få träffa någon att prata med.
Tackade aldrig ja.
Sen har jag fått frågan flertalet gånger och även blivit rekommenderad av andra att ta erbjudandet.
Jag har funderat, men aldrig nappat.

Vi är alla olika, vi har olika behov, vi har olika sätt att ventilera och få hur oss det vi känner.
Jag, ja, jag tänker (för) mycket, resonerar med mig själv, skriver av mig tankarna här
och så målar jag...

Det som räddat mig den här gången, är som vanligt konsten.

Jag rensar själen genom de tavlor jag målar, får ur mig det jag känner på ett bildlig sätt
och sen, sen känns det så fruktansvärt bra i hjärtat igen.

Konst som terapi är verkligen underskattat.

- Men då måste man ju kunna måla också...

Jag anser inte att jag är någon stor konstnär, jag strävar inte efter att bli det heller.
Jag kan måla på samma tavla i evigheter, lämna den och gå tillbaka igen senare och mer eller mindre börja om, för att sedan måla över helt, jag blir inte nöjd förens jag känner mig tom.
Jag målar inte för någon annans skull, än för min egen, sen om någon tycker om det jag gör så känns ju det naturligtvis jätteroligt.

Jag målar för att få ut känslan och det kan alla göra, resultatet är helt ovidkommande.

De vetenskapliga bevisen för att konst fungerar som terapi har jag inte, men det faktum att jag inte målat på snart en månad, stampat och grävt mig ner djupare, för att sedan komma upp till ytan efter att äntligen fattat penseln igen, det är för mig bevis nog.

Kanske fungerar det inte för alla, men bär du på något tungt som du inte vet hur du ska kunna släppa, köp en tub färg, eller en hink om du så vill och måla, kladda eller kasta färgen på en duk.

Det låter kanske fånigt, men säkert finns det någon fler där ute som kommer att få känna känslan av befrielse.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar