söndag 10 februari 2013

Svårt att släppa

Försöker koppla bort och koppla av
men det är inte det lättaste.

Hjärnspökena finns där hela tiden.

Oroar mig för kommande vecka,
funderar över om det blir någon behandling eller inte.
Funderar på dom där frågorna jag vill ställa och
om jag ska våga göra det nu.

Grubblar över strålningen, samlar in åsikter.
Misstänker att jag är både optimistisk och naiv.
Har en föreställning om att efter cellgifterna så kan det bara bli bättre.
Samtidigt får jag berättat för mig att tröttheten och smärtan från de brännskador
som uppstod, var fruktansvärda.

Ja, jag vet, alla är vi olika.
Men varför är det bara dom värsta upplevelserna man snappar upp?

Jag vill veta allt men samtidigt inget.
Jag vill vara förberedd men bilda min egen uppfattning.

Försöker ta en dag i taget men skallen rusar in i framtiden.

Måndag imorgon, sen tisdag och provtagning och väntan...
Sen då?

Börjar med att försöka ta mig igenom söndagen...

"How do you pick up the threads of an old life? How do you go on, when in your heart you begin to understand there is no going back? There are some things time cannot mend. Some hurts that go too deep that have taken hold." 

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

4 kommentarer:

  1. Hoppas du får behandlingen.. dom tjejer som var samtidigt som mig på strålningen hade inte så jätte mycket besvär. Dom som jobbar på strålningen är helt underbara. Jag åkte emellan under 2 veckor men blev så trött, så en dag när jag kom till strålningen hade dom bokat rum på Björken. Har nog aldrig skrattat så mycket som resterande 3 veckorna som jag var där.
















    SvaraRadera
    Svar
    1. Har tänkt börja med att bo på Björken, får se hur det går. Det är väl hemlängtan som kan bli värst. Men det känns som att det är mkt värt att slippa pendla.

      Radera
  2. Min strålning gick ganska smärtfritt måste jag säga - fick inga strålningsskador och var inte heller speciellt trött, så jag tror det kan te sig väldigt olika.

    Från början hade jag tänkt pendla varje dag, men ändrade mig och gjorde så att jag åkte ner på måndag eftermiddag och strålade så sent som möjligt, sov över till tisdag, strålade tisdag förmiddag och åkte sedan hem. Onsdag åkte jag ner på eftermiddagen, strålade och sov över till torsdagen där jag strålade på förmiddagen innan jag åkte hem.... Fredag åkte jag fram och tillbaka...

    Tycker du ska känna efter vad som passar för dig - Det var faktiskt ganska trevligt på Björken och mycket att hitta på i Oasen om man gillar att pyssla :)

    Hoppas du får göra sista Taxoterren snart!

    Kram C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas slippa bränna mig i alla fall. Tröttheten känns däremot som att den har blivit kronisk, så där hoppas jag inte för mycket...

      Kram

      Radera