torsdag 6 juni 2013

Vaknar till liv

Skit är inte det nya normal,
skit är vätska i lungsäcken...

Känn efter, lyssna på kroppen!

Det var ju det jag skulle göra hade jag bestämt.
Istället har jag skyllt all världens problem på Xelodan.

Men igår blev det för mycket.
Vid minsta ansträngning så räckte luften inte till.
Efter samtal med 1177 blev jag hänvisad till akuten.

Och på den vägen är det,
så nu sitter jag här, tittar ut och längtat hem.
Slangar och kanyler kopplade i ett virrvarr och en påse äckelpäckel
hängande på armstödet.

Men livet känns lättare och kroppen piggnar sakta till.
Vilken tur att det finns hjälp att få när man väl fattar att man behöver den.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

2 kommentarer:

  1. Det måste vara extra svårt att lyssna till kroppen när man mår som du. Vad är "normalt", vad är inte. Men vad skönt att det fanns en anledning (missförstå mig rätt) till ditt mående, och att det nu känns lättare med andning o.s.v. Hoppas du kan njuta lite av sommardagarna trots all skit du bär på och måste gå igenom. Tänker på dig. Kram Maria

    SvaraRadera