Trevlig Midsommar

Önskar jag orkade skriva oftare eller rättare sagt,
önskar jag slapp alla piller som gör att jag inte får ihop orden.

Tänkte i alla fall berätta att röntgen av lungorna gick bra.
Läget är oförändrat, vilket innebär att lite vätska finns kvar
men att det i alla fall inte blir mer.
Att det inte ökar i volym är et tecken på att Xelodan fungerar
och det gillar vi.

Har i allmänhet fortfarande mycket värk,  hoppas att det snart ska
ge med sig men fram tills den gör det är det bara att försöka uthärda.
Men jag längtar otroligt efter någon form av smärtfritt normalläge.

Sen hände något igår,  som var så enormt häftigt men jag får nog återkomma
angående det för jag vet inte alls hur jag med ord ska beskriva det.

Men TACK till alla er som var inblandade!

Trevlig midsommar på er alla, hoppas dagen bjuder på sol,
sällskap,  god mat och en massa kärlek.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Lite upp och ner

Tiden springer förbi och inte nog med att MrC rubbat vår existens,
huset renoveras för fullt och allt är en enda röra.

Mår rätt okej,
dock med hjälp av värktabletter men det känns som att det går åt rätt håll.

Lungröntgen imorgon.
Hoppas att allt ser bra ut och att jag slipper dränage för gott nu.

Håll gärna en tumme.

Trött, sliten,  mör i kropp och själ
men samtidigt förbaskat lycklig.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Kom igen Jenny

Bryt ihop och kom igen!
Bryt ihop och kom igen!
Bryt ihop och kom igen!

Försöker få mig själv ur sängen, få mig själv att fatta
att visst, det fanns spår av MrC i vätskan.
Men inget tyder på att han fått fäste i lungan.

Och faktum är att jag gör ju det jag kan för att bli av med
dessa MrC-spår.

Önskar jag kunde göra mer bara...

Önskar att jag kunde göra något mer konkret.
Plocka ut cell för cell;  stampa på dom, förbanna dom.
Nä, istället knaprar jag piller för piller och hoppas att dom hittar rätt.

Trött, ont i kroppen, ensam.
Tycker synd om mig själv och känner mig riktigt ynklig.

Är det såhär det ska vara nu?

Har brutit ihop, nu måste jag komma igen,
här kan jag ju inte bli sittande.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Fattar mig kort

Varit i umeå idag, fick veta att:

* Vätskan i lungsäcken innehöll MrC
(Förbannade jävla piss så less jag blir)
* Inga tumören syntes till, så det är ju i alla fall bra.

* Kommer få 3×2 veckor Xeloda sen utvärdering
* Blir ingen PETct då cyton påverkar bilderna.

* Sjukskriven två månader till men vem vågar hoppas
på jobb i september?

Arg, less, ledsen, undrar varför?
Varför kan inte MrC bara låta mig vara?

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Färdigdränerat?

Hemma sedan igår.
Mår bättre än efter förra dräneringen.
Kan bero på många saker,
men en av dom är nog det faktum att jag fått piller som hjälper.

Visserligen gör det svinont så fort dom klingar av,
visserligen så blir jag trött och lite "borta" av dom,
visserligen har de helt bromsat upp magen.

Men dom hjälper, bara det att jag kan sova rätt normalt är så mycket värt.

Har börjat om med Xelodan igen,
synd att min pillerfria vecka skulle förstöras
på det här viset,  men som vanligt får jag inte bestämma.

Fick föresten med mig ett rör hem som jag ska blåsa i för att träna lungan.
Den har visst "klibbat" ihop sig lite efter allt detta och
då ska det visst hjälpa att andas i ett rör
Känns superfånigt men hjälper det så.

På måndag väntar en tur ner till Umeå och DrY,
se om han har något nytt att säga.
Höra om han har någon plan.
Hoppas kan man ju.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Vaknar till liv

Skit är inte det nya normal,
skit är vätska i lungsäcken...

Känn efter, lyssna på kroppen!

Det var ju det jag skulle göra hade jag bestämt.
Istället har jag skyllt all världens problem på Xelodan.

Men igår blev det för mycket.
Vid minsta ansträngning så räckte luften inte till.
Efter samtal med 1177 blev jag hänvisad till akuten.

Och på den vägen är det,
så nu sitter jag här, tittar ut och längtat hem.
Slangar och kanyler kopplade i ett virrvarr och en påse äckelpäckel
hängande på armstödet.

Men livet känns lättare och kroppen piggnar sakta till.
Vilken tur att det finns hjälp att få när man väl fattar att man behöver den.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

Formsvacka

Orkar inte, vill inte, kan inte.
Energin är obefintlig.
Vet inte om det är så här jag ska må under Xeloda-uppehållen
eller om skit är det nya normal.

Lyckats avboka en del tider nu i veckan.
Skulle egentligen ta prover imorgon och upp på kirurgen på fredag.
Men då jag ska till Umeå på måndag om samma sak,
så behövdes inte veckans tider, skönt!

Var till kurator G igår, hon frågar, jag pratar och gråter.
Det är som att allt blir så ledsamt och sorgligt när jag sätter mig i stolen.
Men det är alltid skönt att få gråta en skvätt.

Orkar inte skriva mer,
känner mig tom och omotiverad.
Saknar energi...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre