Ligger hemma, sjuk, tillsammans med alla tre barnen.
Kan snart inte hålla mig för skratt längre, tillvaron känns som en dålig parodi på vad som nu var tänkt att vara ett bra liv.
De sista tre månaderna har jag och mannen vabbat mer än vi någonsin har gjort, dessutom har jag själv varit däckad av både magsjuka och förkylning, vid två tillfällen under loppet av samma period.
Visserligen hör jag hela tiden, att vi inte är ensamma om det. Känns som att det rent generellt varit en sjukdomstät vinter för alla och jag kan inte låta bli och fråga mig varför?
Känns bara som allmänt taskig tajming, allt skulle ju bli så bra nu.
Efter ett år av arbetslöshet skulle jag äntligen få börja jobba igen, inkomsterna skulle bli högre och visst, det skulle betyda mindre tid tillsammans, men mer kvalitet rent generellt i livet.
Känns som att vi de sista månaderna spenderat mer tid tillsammans än tidigare, under mer negativa former.
Försöker se framåt, snart kommer en vår och förhoppningsvis även bättre, mer sjukdomsfria tider...
Jag tror att februari månad tog kål på de flesta av oss. Ingen var ute, smittan spred sig som en löpeld.......
SvaraRaderaJa det är väl kanske så... Önskar bara att det går över, försvinner och aldrig mer kommer tillbaka. Nu vill jag ju ut i solen och inte sitta här inne och muttra... :)
SvaraRadera