En vecka eller två...
Sen blir jag frustrerad, irriterad, uppgiven och rastlös, fram tills dess att snön kommer och det blir lite ljusare.
Snön klarar jag lika länge ungefär, en, två veckor nånting, sen är jag trött på att skotta, frysa och att det enda ljuset vi får är en kort stund mitt på dagen, i bästa fall.
Känner mig instängd.
November till februari är ett rent helvete om jag ska vara ärlig och jag är ganska säker på att jag inte är ensam om att känna så.
Men sen händer det något, det vänder.
Solen kommer tillbaka, det börjar droppa från taken och livet återvänder.
Det börjar spritta i kroppen och jag blir sugen på att göra saker igen...
Nu väntar säkert ett eller annat bakslag runt hörnet, en rejäl köldknäpp. En meter snö eller nått annat elände.
Men nu gör det inte så mycket för från och med nu, kan det bara bli bättre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar