Mest för att jag retar mig på alla som satt ena foten framför den andra och gått vidare, mest för att jag avundas de som inte längre står och stampar.
Jag är så förbannat glad för din skull, hoppas du vet det. Du som vågat ta steget, vågar leva drömmen, vågat hoppa in i det okända äventyret.
Nä då, jag är inte alls bitter, inte det minsta...
Önskar bara att jag vågade vara lika modig som du och våga satsa på det jag tror på, önskar att jag inte fegade och hela tiden väntade på att du ska gå framför mig...
Bitter - nedstämd och hatisk
JAG?
Närå inte alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar