Vi backar bandet ett par år, ungefär 6 år. Då hittar vi en 116 kg tung J.J som tröttnat på att inte orka.
Hur jag hamnade där vet jag inte riktigt...
Kommer i håg, när jag ställde mig på vågen, kan ha varit i 9:an och konstaterade att 80 kg, kanske inte var så farligt för min längd och på den vägen var det.
En tvillinggraviditet, en singelgraviditet, pizza, chips, godis, läsk och ölkorv hjälpte till med resten.
För 6 år sedan bestämde jag mig att det fick vara nog, inga fler barn, inge mer skit, mera ork.
Gick över all förväntan och inom två år var jag nere på 66 kg.
Vart ville jag komma med den här berättelsen då?
Jo, sista åren har jag haft ganska stora problem med värk i kroppen och i samband med att jag blev arbetslös tog jag ordentliga tag i att försöka få svar på vart värken kom ifrån.
Tyvärr ledde den ena undersökningen efter andra till att jag tappade mer och mer hoppet. Läkarna visste inte, kunde inte ge svar och plötsligt stod jag där och i fråga satte mig själv om jag verkligen hade ont.
Tappade suget och föll mer och mer tillbaka till där jag började.
Vad som händer när jag nu slutar att röra på mig och börjar om med att trycka i mig en massa skit är INTE att jag börjar må bättre, i stället ger det ångest och naturligtvis börjar jag gå upp i vikt igen.
Men jag har varit rädd för att träna för mycket, för jag är rädd att få mer ont i kroppen och när jag inte tränar mår jag skit och då äter jag, för då tror jag att jag ska må mycket bättre.
Men för två veckor sedan tog jag mig faktiskt i kragen, motionscykeln går varm på kvällarna, kör personlig träning via Kinnect och det är helt fantastiskt, men stundtals plågsamt... och Tai Chi, älskar Tai Chi...
66 kg är min målvikt, min trivselvikt och dit ska jag igen, det har tjurskallen bestämt.
Och även om jag jag inte når fram till sommaren, så spelar det ingen roll.
Det är inte Beach 2012 jag siktar på, det är att få tillbaka mitt välbefinnande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar