Reflektionsteori

Har tappat bort mig själv
och hittat nån annan
Ser mig i spegeln och förundras
Vem är det du är?
Varför är du här och inte jag?

Har sprungit vilse i min egen labyrint
Har tappat kartan och all besinning
Köpt höga klackar, tighta tröjor
och vansinnigt många örhängen

Vem var det du var nu igen?
Har vi träffats förut?
Är du en reflektion av det jag varit
eller det jag blivit?

Har sprungit ifrån mig själv
och ikapp nån annan
Tittar på mig själv och genomskådar

Jag är fortfarande här
Men det är dig jag ser
i min egen spegelbild 

Internet i all ära...

...men att betala 549 kr för att kunna spela ett spel på nätet under ett år, när man har speltid en dag i veckan, det känns för mig inte rimligt.

Dottern vill betala ur egna sparade pengar, så det är inte så att hon kräver att vi ska betala något (för då hade det utan tvekan blivit ett nej), men det känns så fruktansvärt bortkastat.

Och ärligt talat har jag ingen aning om hur jag ska agera... 

Konstruktionsmiss

Spenderade lunchen springandes på stan för att leta ett par byxor.

Är i STORT behov av ett par byxor nämligen.

Jag gillar inte på nått sätt att handla kläder och ännu mindre gillar jag att prova kläder.
Efter en timme på stan konstaterar jag följande:

Antingen är modet just nu väldigt märkligt eller så är jag felkonstruerad.

Byxor som satt bra överlag; var för korta.
Byxor som satt som korvskinn nertill; var för stora upptill.
Byxor som satt bra nertill; var för små upptill.

Gick tillbaka på jobbet byxlös...

...förutom de jag redan hade på mig förstås...

Jag har inte tid med dig...

... eller jo det har jag...

Men ingen lust att skriva, inte för att jag mår crap eller nånting. Tvärtom.

Så kort sagt, lyser lite med min frånvaro...

Håller ångan uppe

och den här gången släpper jag baske mig inte taget...

Att må bra är så mycket bättre!

Påminn mig gärna om det när jag kraschar nästa gång...

Känner mig som Tigger i kväll

Hade jag bara haft en fjädrande svans hade jag gett mig ut för att studsa av mig en del energi...

Nu får jag nöja mig med att springa runt i huset som en yr höna och hoppas att jag kan somna i natt.

Kanske läge att börja dra ner på kaffet...

Tai Chi - Prosit

Vi backar bandet ett par år, ungefär 6 år. Då hittar vi en 116 kg tung J.J som tröttnat på att inte orka.
Hur jag hamnade där vet jag inte riktigt...

Kommer i håg, när jag ställde mig på vågen, kan ha varit i 9:an och konstaterade att 80 kg, kanske inte var så farligt för min längd och på den vägen var det.

En tvillinggraviditet, en singelgraviditet, pizza, chips, godis, läsk och ölkorv hjälpte till med resten.

För 6 år sedan bestämde jag mig att det fick vara nog, inga fler barn, inge mer skit, mera ork.
Gick över all förväntan och inom två år var jag nere på 66 kg.

Vart ville jag komma med den här berättelsen då?

Jo, sista åren har jag haft ganska stora problem med värk i kroppen och i samband med att jag blev arbetslös tog jag ordentliga tag i att försöka få svar på vart värken kom ifrån.
Tyvärr ledde den ena undersökningen efter andra till att jag tappade mer och mer hoppet. Läkarna visste inte, kunde inte ge svar och plötsligt stod jag där och i fråga satte mig själv om jag verkligen hade ont.

Tappade suget och föll mer och  mer tillbaka till där jag började.

Vad som händer när jag nu slutar att röra på mig och börjar om med att trycka i mig en massa skit är INTE att jag börjar må bättre, i stället ger det ångest och naturligtvis börjar jag gå upp i vikt igen.
Men jag har varit rädd för att träna för mycket, för jag är rädd att få mer ont i kroppen och när jag inte tränar mår jag skit och då äter jag, för då tror jag att jag ska må mycket bättre.

Men för två veckor sedan tog jag mig faktiskt i kragen, motionscykeln går varm på kvällarna, kör personlig träning via Kinnect och det är helt fantastiskt, men stundtals plågsamt... och Tai Chi, älskar Tai Chi...

66 kg är min målvikt, min trivselvikt och dit ska jag igen, det har tjurskallen bestämt.
Och även om jag jag inte når fram till sommaren, så spelar det ingen roll.
Det är inte Beach 2012 jag siktar på, det är att få tillbaka mitt välbefinnande...

Det tog mig bara 30+ år

Men jag tror att jag kommit på nu vad som är roten till allt ont i (min) värld(en):

PMS

Uppdatering om hur jag kommit fram till detta får ni senare, jag måste bara testa min teori först.

Hänt i veckan

Måndag
Upp på morgonen och skicka barnen till skolan och iväg på jobbet.
Hem, äta, sen handla och slappa i soffan.

Tisdag
Upp på morgonen och skicka två av barnen till skolan, följde lilla M till tandläkaren.
Med beröm godkänd!
Iväg på jobbet, sen hem och äta och slappa i soffan.


Onsdag
Upp på morgonen och skicka barnen till skolan och iväg på jobbet.
Hem, äta och slappa i soffan.

Torsdag
Upp på morgonen och skicka barnen till skolan, gjorde sedan minsta möjliga fram tills det var dags att fara på jobbet 11.15
Mannen åkte iväg till Ammarnäs med jobbet.
Hem efter jobbet, ensam med lilla M och stora T.
Lilla T spenderade natten hos mormor och morfar.

Fredag
Upp på morgonen och skicka stortjejerna på skolan.
Iväg till tandläkaren, med beröm godkänd förutom en sprucken tand som behöver lite omvårdnad.
Hem, jagade dammsugaren innan det var dags att fara på jobbet 11.15
Hem igen, mannen fortfarande borta.
Alla ungarna hemma och vi fredagsmyser och tränger sen i hop oss i storsängen.

Lördag
Vaknar utvilad, men nog känns det i kroppen att man sovit lite trångt.
Vi hjälptes åt att städa och tog en promenad för att handla.
Längtar efter mannen som snart kommer hem.
Mannen kommer hem.
Grillar och gör hasselbackspotatis.
Målar lite och lördagsmyser.


Söndag
Målar.
Ute en sväng på förmiddagen.
Klipper alla barnen, mer eller mindre mycket.
Samlar kraft och förbereder mig inför kvällsjobbar-vecka.

Försöker hitta lugnet...

Pågående projekt

Känner mig redo att börja måla igen

Efter två veckors berg-och-dal-bana känner jag hur balansen återvänder.

Penseln ligger och väntar, motivet är påbörjat och ärligt talat finns för mig ingen bättre själsterapi än en dos av kreativitet...

Och den enda som kan göra en förändring är jag

Blir arg, stressar upp mig, bryter i hop och blir ledsen.
Tar nya tag, kramar om stortjejerna som är hemma,
längtar efter lilltrollet som sover borta och önskar att mannen vore här.

Alla känslor på en och samma gång utan någon som helst egentlig anledning.
Saker är som de är och kommer att fortsätta att vara så.

Och den enda som kan göra en förändring är jag.

Stressar upp mig igen, men släpper taget, finns inget annat att göra.

Att dunka huvudet i vägen leder inte till något annat än att det så småningom gör förbannat ont.

Ser fram emot en ljusare morgondag som aldrig tycks komma och undrar hur det kan komma sig
att det har blivit så här.

Vart tog glädjen vägen?

Kommer fram till att arbetslösheten knäckte mig, gjorde mig till den bittra själ jag just nu är.
Fick mig att förlora värdet.
Fick mig att tappa tron på mig själv.

Fy fan vad jag är trasig.

Blir ledsen igen, till vilken nytta?

Det sägs att det sista som överger en är hoppet, vad händer sen då?

Imorgon, siktar alltid på imorgon, det är då det ska vända, det är då allt ska bli bra igen.
Varför inte börja idag?

Bitter, patetisk, eländig, självkritiskt och förbannad, det perfekta receptet på katastrof...

Lägger mig ner och ger upp, i alla fall tills imorgon...

Nu är det helg...

Slår i botten

Mycket kan jag ta, men inte allt och inte i oändlighet.

Bitter mig i läppen, gång efter gång men alla har vi en gräns.

Och är min gräns nådd så är det kört från det att jag öppnar käften.
För inte känner jag mig trevlig inte och knappast kan jag förmedla ett trevligt budskap när det känns som allt jag säger har en irriterad underton.

Den här dagen eller för övrigt veckan, kan officiellt dra åt helvete.

Från att ha nått toppen förra veckan är nu återigen the botten nådd och med en skitförbannad inställning hoppas jag nu på ett bra slut, men det är väl bara att glömma antar jag.

Närå, jag är inte bitter, bara skitsur på mig själv att jag låter sånt jag inte kan påverka, påverka mig...

Issues

Det är egentligen märkligt att man kan känna sig både stark och svag på samma gång.

Jag är otroligt trygg i mig själv, fast jag har svårt att tro på mig själv.
Jag är nöjd med mig själv, men frågar mig ändå vad andra tycker om mig.
Jag vet att jag kan, men vill ändå säkerställa med andra.

Jag känner mig som en del av något, men ändå så utanför.

Ja, jag vet. Jag har issues.

Skulle behöva en motivator, någon som sparkar mig i arslet, dunkar mig i ryggen och samtidigt håller mig nere på jorden.

Jag är trött just nu, så trött, så slut som människa, men samtidigt så lycklig.

Jag trivs så bra med vart jag är i livet, känner att jag presterar, fast ändå att jag inte räcker till.

Det här är alldeles för komplicerat för mig, det är bara att inse...

Det går bara inte

Och så var det det här med kvinnor och att göra flera saker samtidigt.

Visst, jag kan prata i telefon, leka med mobilen och chatta på MSN, samtidigt.
Blir möjligtvis lite snurrig och stressad, men det blir rätt på alla ändarna i slutändan.

Men glöm att jag kan jobba och komma ihåg och starta en tvättmaskin när jag kommer hem eller för den delen vika kläderna innan jag knölar in dem i garderoben....

Fast det är ju sant, är jag på jobbet så kan jag ju inte göra dessa saker samtidigt och kanske är det därför det inte fungerar.

Kanske dags att börja göra flera saker samtidigt hemma också, så kanske det blir nånting gjort...

Fem dagar till helg

Jag har inget emot att jobba, men när jag jobbat helg och vet att jag ska jobba fem dagar till innan den blir en ledig helg, så är jag trött innan jag ens har börjat... 

Hänt i veckan

Måndag
Upp på morgonen och skicka barnen till skolan, sen kröp jag faktiskt ner under täcket en stund.
Började jobba 11:15, så sen var det jobb fram tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.

Tisdag

Upp på morgonen och skicka barnen till skolan,drog dammsugaren runt huset en vända.
Sen kröp jag faktiskt ner under täcket en stund.
Började jobba 11:15, så sen var det jobb fram tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.

Onsdag

Upp på morgonen och skicka barnen till skolan, sen kröp jag faktiskt ner under täcket en stund.
Började jobba 11:15, så sen var det jobb fram tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.

Torsdag

Upp på morgonen och skicka barnen till skolan, sen kröp jag faktiskt ner under täcket en stund.
Började jobba 13:15, så sen var det jobb fram tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.




Fredag
Min efterlängtade lediga dag tillsammans med lilla T.
Upp på morgonen och skicka barnen till skolan, sen städade jag lite.
Mannen och stortjejerna slutade tidigt och vi hoppade in i bilen för att handla lite inför kommande "filmkväll"
Hem och städade lite till.
Dagen avslutades med huset fullt av härliga 10-åringar, som åt och drack mer än jag någonsin kunnat drömma om, tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.

Lördag
Upp på morgonen för att hinna äta frukost med familjen innan jobbet.
Jobba.
Handla lite fika då besök väntades under eftermiddagen.
Hem, fika, vara social.
Veckans höjdpunkt: Grillen tändes för första gången i år.
Åt gott, drack gott tills att det var dags att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.


Söndag

Upp på morgonen för att hinna äta frukost med familjen innan jobbet.
Jobba.
Hem, utfodra mellanmål till busiga barn.
Hålla stege åt mannen som lekte skattletare på kattvindan.
Koka soppa på en spik, eller i alla fall lök.
Och kvällen avslutas nu med att stupa i soffan, för att sen stupa i säng.

Hann för övrigt måla lite i fredags också, kors i taket...

Borstar av mig lite skit

Bestämmer mig för att inte fastna i några hjulspår och gå vidare.

Att en del inte tänker sig för först efter de har agerat har jag inte tänkta ägna mer energi åt.

This is it, 
Fuck it, 
It is what it is

Ingen panik

Sitter inne och tittar ut...

Egentligen skulle jag behöva gå ut och försökt kasta bort lite snöslask från gården men då dammsugaren redan står inkopplad och redo i hallen så känns det som att det är prio nummer ett.

Men trots detta, trots att jag vet vad jag behöver göra så går kroppen i slow motion och det som kunde varit gjort innan tio i morse är fortfarande bara på gång.

Jag är ju ledig och det firas med att göra minsta möjliga på så lång tid som möjligt.
Och att det dyker upp ett helt gäng med 10-åringar klockan 18.00, känns väldigt långt borta.

Det som hinns, det hinns och det som inte blir gjort, behöver inte göras.

Måste nog kolla om jag har feber...

Hårresan(de) Mars-12

Den första varje månad kommer jag att lägga upp såhär snygga bilder, (!) för att se vad som egentligen händer med håret på en månad.

Hoppas det händer nått mellan gångerna i alla fall...