Tillbaka till nutiden...

...och det första jag inser är att kökstaket numera befinner sig på en släp ute på gården...

Sen börjar jag sakta smälta dagens intryck, är det så att man bör ha "hittat hem" när man är 33 år?

Andra tycks ha gjort det, kanske bara för tillfället, men dom har i alla fall ett för nuläget utsatt mål. Själv flummar jag vidare utan minsta aning om vad det är jag egentligen vill...

Dags att bestämma mig?

Är det kanske någon där ute som har ett tips på ett varierande, kreativt, stimulerande och socialt arbete?

Är för övrigt inte bitter över att andra hittat hem, jag är glad för deras skull, väldigt glad.