Ett år har gått sen vi avslutade senaste stora projektet och idag tog vi mod till oss att börja på nästa. Gips har rivits och innertak har sett dagens ljus för sista gången.
Vissa dagar undrar jag hur man tänker när man skriver på ett köpekontrakt på ett i grunden 100 årigt hus, där mer eller mindre alla känner någon som har bott och nästan allt behöver göras...
Andra dagar, så älskar jag varje sekund av eländet och längtar helhjärtat till den dagen vi får se frukten av allt blod, svett och alla tårar som vi offrat...
känner igen det där. Våran lägenhet är ca 60 år gammal och allt måste fixas ju mer man river ju mer upptäcker man saker man måste åtgärda. Nåväl, snart är köket klart och silverfiskarna borta för all framtid!
SvaraRadera