Inget nytt,
inget samtal från Dr Y.
Räknar med att det som vanligt dyker upp en kallelse i slutet på veckan.
Hade varit skönt att få höra från honom att läget trots allt är ok.
Fast dagen är ju inte slut ännu...
Tycker inte om att det här suger energin ur mig men hur mkt jag än försöker att inte vänta,
försöker leva i nuet.
Så hittar jag mig själv, sittande och grubblande på vad som ska hända, funderande över när det är min tur.
Orkar inte vänta, orkar inte stå här och stampa längre men det finns inte ett skit jag kan göra för att påverka situationen...
Och det är nog det värsta...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar