Att jag ska börja storgråta för att jag inte får åka på behandling, det trodde jag aldrig skulle hända.
Men nu hände det, igen, för andra veckan i rad...
De vita blodkropparna håller sig fortfarande låga, 2,3 denna vecka, 1,7 hade jag haft förra.
Så det går sakta men säkert uppåt, men riktvärdet 3,0, känns långt borta.
Alla andra prover ser bra utom, förutom de där förbaskade blodkropparna.
- Finns det INGET jag kan göra?
- Försöka leva häslosamt och må bra, mer än så kan du inte påverka.
Kroppen och onkologen har bestämt sig, det blir ingen behandling den här veckan heller
och jag känner mig ledsen, arg och nedsämd.
FAN!
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar