Ångesladdat

Gruvsamt alltid lika gruvsamt.
Ångestladdat, fullt av funderingar, bekymrad.

Är det något som kräver energi för mig, så är det begravningar.
Är bland det jobbigaste jag vet.
Känslomässigt jobbigt.

Egentligen spelar det ingen roll vems,
jag menar, jag fällde en tår under begravningen i
"Hur många lingon finns det i världen?"

Fast det var jag nog inte ensam om.

Begravningar är starka, känslosamma, sorgliga,
men samtidigt så vackra.

Dom är slutet på något underbart,
men jag vill gärna tro att dom även är början på något nytt.

Har varit på min mans morbrors begravning i dag,
en känslomässigt kaotisk begravning,
ett avslut, ett farväl.

Haft tid för eftertanke och fundering,
försökt förstå.
Kommer nog aldrig att förstå,
men jag måste lära mig att acceptera...

"Ingen får finnas jämt, vi föds och vi dör. Så har det alltid varit"

Sov gott M!

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre