Panikartat

Stressar upp mig lite när jag startar datorn och möts av:
31 dagar till julafton!

Vaddå 31 dagar?
Det är ju bara en månad, det kan väl ändå inte vara rätt?
Finns inte en chans att det i min värld är en månad kvar till julafton,
hur skulle det gått till?
Behöver dispens.

Behöver få skjuta upp julen lite, en månad eller två,
i värsta fall tre om ingen har några protester...

31 dagar till jul, finns inte en chans.
Jag har varken tid eller lust just nu...

En vecka till advent, vad ska man hinna innan advent?
Byta gardiner och ställa fram adventsljusstakarna...
Behöver man hinna mer?

Vart tar tiden vägen egentligen?
Vart tar livet vägen för den delen?

Får lite ångest...

31 dagar till för mig en inte så viktig dag egentligen,
jag skulle klara mig utan...
Ändå vill jag göra som jag brukar,
hinna det jag normalt hinner.
Jag vill att julen ska bli så normal som möjligt under rådande omständigheter...

Räknar lite, om jag mot all förmodan (ja så känns det) får göra min behandling till veckan,
så blir den fjärde behandlingen (om inte allt jävlas) den 19 december.
Under dom förutsättningarna så är ju frågan,
hur normal kan den här julen bli egentligen?

Behöver få flytta på julen lite, bara så jag hinner ikapp...

31 dagar, en månad, fyra veckor, låter inte så lite,
borde inte vara några problem om jag inte visste att nästan två veckor
försvinner spårlöst i samband med behandling.

Lägger upp en plan,
bestämmer mig lika fort att skippa planen,
saker och ting blir ju ändå aldrig som jag tänkt mig.

På måndag, kanske redan på söndag åker julgardinerna upp eller så får det bli på tisdag.
Innan onsdag i alla fall, sen får resten falla på plats eftersom och
det som inte blir av kommer ingen förhoppningsvis att sakna...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre