Dr. Y ringde, naturligtvis när jag var på lasarettet med ena flickan,
så möjligheten att vräka ur sig alla frågor och ventilera fanns inte.
Men han konstaterade att vi måste träffas och vi måste hitta en lösning.
På tisdag blir det provtagning och på onsdag åker jag ner till Umeå,
oavsett resultat.
Han ville sitta ner och prata med mig...
Det skulle ju vara så "enkelt"
Sex behandlingar med tre veckor mellan,
skulle om allt fallit på plats gjort min fjärde behandling i veckan.
Hade varit klar till nyår med cellgifterna.
Nu väntar jag fortfarande på den tredje behandlingen...
Insåg igår att det har börjat växa lite hår på sidorna av huvudet,
inte haft det sedan slutet september.
Tar det som ett tecken på att det tagit för lång tid...
Måste lita på att dom vet vad dom sysslar med,
måste lita på att om de ansåg att något var tvunget att göras akut,
så skulle de se till att det blev gjort.
Måste lita på att det kommer att gå bra och att planen till slut går i lås,
även om det tar betydligt längre tid än det var tänkt...
Men det känns inte bra det här,
magkänslan är inte positiv på något sätt...
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Oron och ovissheten är det värsta. Bra med en träff så får du ställa alla, alla frågor och så kommer det självklart att gå bra Jenny. Du är en fantastiks kämpe. Kram Lena D
SvaraRaderaTack Lena. Känns som att de sviktar lite med kämpande bara, men jag kommer tillbaka, bara jag får ta mig vidare... Sen tror jag att det hjälper mkt bara att få åka ner och ventilera funderingarna. Kram!
RaderaJag förstår att magen vrider sig av dålig känsla, men jag tror precis som Lena att det är bra med en träff så att du får ventilera ordentligt... Det är tråkigt att det är så långt att åka bara, men förhoppningsvis känns det bättre sen. Dessutom hinner du ju med en provtagning till, som kanske är bättre, håll tummarna! I will! Vila och skäm bort dig själv nu! kram kram
SvaraRadera