Så var det dags igen

Cyklade upp på lasarettet för provtagning nu på morgonen.
Tack och lov inte lika lång kö som senaste, men hann ändå mer
eller mindre övergå till flytande form innan det var min tur.
Idag fryser jag inte, däremot så svettas jag periodvis extremt helt utan anledning.

Tre rör blod senare så var jag klar och på väg ut från mottagningen så möts jag av ett bekant ansikte.
Dr. X dök upp från ingenstans och jag måste återigen säga att jag inte hyser några som
helst agg mot honom, även om det blev jävligt fel från början.
Har lagt det bakom mig och gått vidare helt enkelt, hela situationen i sig, gör mig däremot
fortfarande rätt upprörd...

Vi småpratade lite och han önskade mig lycka till inför imorgon.

Hoppas verkligen att det går vägen, att jag får åka ner imorgon och göra bort den sista behandlingen.
Tänk om man ändå kunde få svar direkt, men nä, det går inte.

Proverna ska skickas ner till Umeå för analys och sen, om allt blir som det brukar, så får jag ringa och
jaga provsvaret vid middagstid.
Nåja, det blir förhoppningsvis sista gången så jag ska väl kunna stå ut...

Ska föröka hitta på något roligare idag än att bara vänta, försöka få dagen att rulla på.
Kanske tvätta och dammsuga lite, fast hur roligt är det egentligen?

Dr. X tyckte jag skulle vila, han trodde det skulle lösa en del av problemen med värken
som aldrig vill gå över.
Men blir jag liggandes idag, lär ju tiden stå stilla.
Idag följer jag inte doktorns order,  för då kommer jag förmodligen bli vansinnig...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre