Gått runt på förmiddagen och tjurat över att jag inte fick åka till Umeå idag.
Känns naturligtvis bittert och inget hade varit bättre än att få göra bort det...
Men...
Strax efter klockan tolv ringde mannen och berättade att han skulle hämta hem lilla M
från skolan, då hon slagit ett jack i huvudet på skolgården.
Plötsligt kändes det bra att jag inte var i Umeå.
Klockan två fick vi komma på vårdcentralen och efter lite bedövning och tre stygn
åkte vi hemåt med en isglass mer och lite mindre hår på huvudet.
Det var nog inte tänkt att jag skulle åka idag, för även om allt nu gick väldigt bra hade jag
förmodligen fått mer panik än jag fick nu om jag inte fått vara hemma och stötta henne.
För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar