tisdag 5 februari 2013

Förbannat också

Jag hade ju bestämt att jag skulle få åka imorgon.
Hade ju bestämt att få göra bort sista behandlingen.

Men nä du... det gick inte för sig...

De vita blodkropparna låg på 1,6
och Jenny får allt vackert vänta en vecka.

Blir både arg och ledsen.
Men det finns inget jag kan göra åt det och inte hjälper det att jag muttrar och svär eller gråter för den delen.

Men jag ville ju så gärna åka imorgon.
Jag ville ju så gärna göra bort skiten
och nu väntar i stället ännu en vecka med
väntan och förhoppningar om att få göra den sista behandlingen...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre

6 kommentarer:

  1. fy så tråkigt...är glad att jag slapp cellgifter då jag fick min cancer. Bara hoppas att du får grönt ljus till veckan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen det jag också. Men vågar nog inte hoppas för mkt.

      Radera
  2. Vad trist att du inte fick åka. Men en vecka går fort. Styrkekramar till dig.

    SvaraRadera
  3. var glad att du slipper till Björklövenland ;),nädå skojar bara förstår om du vill göra bort skiten ,och själv ska jag få ur tummen snart och komma förbi efter armbandet ,hör av mej före jag kommer (var det bet) :)

    SvaraRadera