Så märklig man är

Jaha, det var som att jag kände det på mig,
jag nämnde det för mannen tidigare i helgen.
Ändå har jag ju mått så bra, så jag ville nog tro att jag hade fel.

Men hädanefter litar jag på magkänslan.

Hela familjen drog till Umeå imorse,
mannen tog semester och ungarna en ledig dag.
Tanken var att alla skulle få se vad det är jag
pysslar med när jag är där nere.

Först provtagning, sen väntan,
sen läkarbesök och efter det var ju då tanken att jag
skulle få min andra kur med äckelFEC...

Men närå, jag fick rätt,
jag hade det på känn.
Mina blodvärden var alldeles för dåliga,
så en omgång cellgifter skulle vara för riskabelt.

Ändå har jag tagit en spruta för att undvika att det skulle hända,
men närå, här ska det inte behandlas.

Jävla skit också.

Jag avskyr FEC:en, tycker det är vidrigt,
men att inte få göra behandling nummer två,
utan måsta vänta och dra ut på behandlingstiden,
känns vidrigt det också.

Så märklig man är.
Har laddat till tusen,
peppat mig själv för att klara en omgång till
och bryter naturligtvis ihop när jag får åka hem obehandlad.

Men jag förstår och vill inte själv ta risken heller.
Så nu blir det att försöka vända värdena till något mer positivt.
Sen blir det provtagning på hemmaplan på måndag
och förhoppningsvis rond två på tisdag.

Kommer att få en lägre dos Fec nästa gång,
dels för att få må bättre än vad jag gjort,
tydligen så har jag mått betydligt sämre än vad jag borde gjort
och dels för att undvika dessa dåliga blodvärden.

När vi nu ändå var nere i Umeå,
så hade jag bokat in en tid hos frissan för att hämta min peruk.
Är riktigt nöjd med den och haft den på mig hela eftermiddagen.
Tycker inte alls att den är varm eller kliar som jag har hört
att många tycker.
Sen får vi väl se hur mkt jag använder den framöver,
men det är ju fantastiskt att man i alla fall har möjligheten att ha hår
på skallen om man känner att man vill det.

Har för övrigt gått upp två kilo sedan förra behandlingen, det ogillas om något,
men jag vet att jag går upp i vikt om jag småäter och rör på mig lite.
Och klarar man inte av att äta annat än lite och ofta och inte har energin att röra sig,
så är förklaringen väldigt enkel.

Skit samma, det blir ett senare problem att lösa, gissar att fokus nu måste vara
att må så bra som bara möjligt.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre