Det spränger

Vaknat flera gånger i natt,
vaknat av värken.
Vandrat i huset och försökt få ordning på armar och ben.

Det spränger,
känns nästan som att skelettet försöker trycka sig ut genom skinnet.

Ligger i soffan och stirrar,
känner hur det gnäger i kroppen på mig.
Tagit värktabletter och hoppas dom ska hjälpa snart.

Jag vet att det kommer att gå över.
Om ett par dagar kommer jag må så mkt bättre men just nu känns det så långt borta.

Det ena helvetet avlöser det andra för att sedan försvinna och sen återkomma.
Tänk vilken skit man ska behöva uthärda, hur sjuk man ska behöva känna sig för att få bli frisk.

Börjar tänka på Taxoter, cellgiftet jag ska få vid behandling fyra - sex.
Dom hotar med värk som kraftig biverkning, känner att jag just nu inte ens vill veta...

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre