Hårångest

Aldrig någonsin i mitt liv har jag varit så fokuserad vid mitt hår.
Drog på mig peruken idag och drog ut på offentligt äventyr.

Jag vet att några av de jag träffade känner mig,
följer mig här eller på annat sätt är medvetna om att jag bär peruk.

Och det var i ärlighetens namn, fruktansvärt.

Plötsligt känns det som att alla, även de som inte vet
stirrar på håret och granskar.

Kom på mig själv att sitta och pilla, slita dra och rätta till och
det gör ju då saken inget bättre.

Dessutom satt jag en stund bredvid en ca 2 årig tös som jag plötsligt
oroade mig för att hon skulle börja dra mig i håret.

Dessa märkliga beteenden och funderingar känns inte ok,
är något helt nytt för mig att överhuvudtaget fundera över hur jag ser ut i håret.

Nu tar jag av mig peruken för idag,
lägger håret på hyllan,
känner mig som mig själv för en stund.

Tills nästa gång.

Har bestämt mig för att ha den på när jag åker ner till Umeå
men jag tar nog en sjal med mig, i nödfall.

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre