Rond två

Tänk er en bild på mig, boxarmundering och redo att knocka ner droppstativet.
Så känns det idag, ja, eller det är ju egentligen inte droppet jag vill knocka utan cancern.
Men jag tror att ni förstår...

Sitter och väntar på påsarna med cellgift från apoteket,
får dropp med koksalt för fullt och har redan fått en tablett och två sprutor mot det
kommande illamåendet.

Nu börjas det igen, men den här gången är jag så mkt mer redo än förra gången,
känns det som i alla fall.

Det pratas om att jag kommer att må bättre den här gången
men det vore väl dumt att hoppas för mkt.

I ärlighetens namn så är det med skräckblandad förtjusning som jag sitter här.
Så skönt att gå rond två mot fuckin skitcancern men som säkert alla förstår hade jag
hellre varit på jobbet och varit frisk...

Vid närmare eftertanke måste jag väl kunna räkna det här som rond tre?
För operationen bör ju ha varit första ronden.

Snart 3-0 till mig, känner på mig att jag kommer att gå segrande ur matchen.

Hallonsaft?

För varje dag
För varje andetag
Ska allt bli
bättre och bättre